Så nära men ändå inte...

Det var så nära att vi skulle måla i Josefines nya rum på övervåningen i helgen, men ack...
Det visade sig att Jason hade köpt hem fel längd på fönsterbänkarna. De vi behöver finns inte hemma och är nu beställda, men det betyder att det blir en väntan.

Lite ivriga som vi (eller rättare sagt JAG) är så så flyttar vi helt enkelt in alla våra "förrådssaker" in i Josefines rum så att vi istället börjar spackla i hallen/mellanrummet.
Det är också det rätta egentligen, att bli klara med allt spacklande och framförallt slipande. (Men inte riktigt lika roligt)

Så nu är det bara till att fortsätta med spackelspaden ett tag till.
Måste även börja fundera på vad det ska bli för färger på väggarna.

Jaha, häller i mig det sista kaffet och börjar om eller om man ska kalla det för att fortsätta eller ja vad vet jag...