Slut...
Jobbade på idag och hade en förhoppning om att komma iväg "itid", barnen var inte alls i fas imorse, jag kände att jag behövde umgås med dem båda med ren kvalitetstid.
Mamma min var snäll och ringde och frågade om barnen ville komma och sova hos dem då de ska vara där imorgon. Jag sa att jag skulle fråga dem så att de kände att de fick välja.
Men...
15.05 ringer en av mina kollegor och meddelar att hon inte kan jobba, något akut hade hänt.
Inom 25 minuter skulle hennes arbetspass börja.
Vi lyckades inte få fram någon som kunde hoppa in som vikarie med så kort notis, så det blev för mig att styra om.
Ringa Jason och be honom dra några timmar tidigare från sitt jobb för att hämta barnen och sedan se till att de kom ut på landet om det var det de ville. (vilket det blev).
Så att jobba gick bra men nu sitter jag med massa dåligt samvete för att jag inte funnits där för mina barn som jag hade lovat... *usch*
Kan man sätta in några hundringar extra på deras "terapikonto" som kommer att behövas om några år när de behöver gå igenom deras barndom om vad som gick fel...?
Usch, går och lägger mig nu och hoppas på att snart få träffa mina barn!
(Det här ska ju vara tid som man ska njuta av, att ha barnfritt)
Du är en superbra mamma så ha inte dåligt samvete!!! kram kram
SvaraRaderaTack söta du! Kram
SvaraRaderaMen vännen, inte ska du ha dåligt samvete. Tänkt på att dina barn förmodligen hade det hur bra som helst hos dina föräldrar. Jag tror ofta att vi föräldrar har dåligt samvete för att vi inte är mer med våra barn, de har det ofta hur bra som helst där de är.... samtidigt vill man ju vara med sin barn. En svår ekvation det där. Kram på dig!!
SvaraRadera