*Gaaaahhh*

Tänk vad dumt det kan bli...

Precis nu för några minuter sedan så inser vi att vi har stora saker som krockar i kalendern...
Jason meddelar att jag behöver lämna barnen istället för honom den 20 sept för han kommer inte komma hem förs senare på dagen.
Han ska ut på resa med jobbet, det är belöning de får när de jobbat på bra. Härlig peppning till personalen att prestera bra va? Denna gång så flyger de till alperna, i våras var de iväg till medelhavet och förra hösten till Barcelona.
Ja men just det, det var inte det jag skulle berätta om.

Men när han säger datumet så hör jag hur hjärnverksamheten drar igång där inne och tar fram sin inbyggda kalender.
-*Gaaaaahhh* Nej, är du borta den 18 sept? frågar jag
-Japp, hur så? svarar Jason?
-Nej nej nej, säger jag, det är ju då vi är bjudna på bröllop på Små Dalarö för att dela härliga Cornelia och Ronnys bröllopsdag! Vi har (eller kanske jag ska jag skriva) har ju bokat för övernattning och sett fram emot detta i massor.

Jaja, så jag får åka "halv" helt enkelt, känns lite trist faktiskt.

Men det ordnar nog upp sig väl på plats. ;-)

Men tänk så tokigt det kan bli...

Två så stora saker som vi båda har vetat om i flera månader och ändå så blev det så här.
(Jo jag har skrivit upp bröllopet i den stora gemensamma kalendern (bibeln) men det är även så att jag har hört Jason prata om resan men har inte reflekterat över datumen...)

Blä
Jag vill ha med min andra halva, min kära trygghet.